Konstresa till Borås

Första stoppet var fenomenala Abecita Popkonst & Foto där vi högst upp under takbalkarna fick frukostfralla och berättelsen om hur museet kom till på grund av det konstälskande paret Swegmark.

Efter morgonkaffet guidades vi neråt genom våningarna – och vilken unik samling! Här finns verk av i princip alla popkonstens stora, samt en stor mängd bilder skapade av de viktigaste svenska fotograferna. Utställningen hängs regelbundet om, så att man får se nytt vid varje besök. Utöver detta ordnas flera tillfälliga utställningar varje år, vid vårt besök suggestiva naturskildringar av Mats Andersson, dansbilder av legendariske Anton Corbijn och finurligt gatufoto av Paul Buscató. Dessutom fanns en namnkunnig samling textilkonst med alla vinnare av Nordic Award in Textiles.

Huvudnumret denna gång var dock folkkäre Lasse Åberg som i sin hittills största utställning någonsin visade dels en stor mängd egna verk men även ett urval ur sin omfattande samling popkonst med »idoler« som Roy Lichtenstein, Man Ray, Richard Hamilton m.fl. Så här skriver Lasse: Varför tecknar jag? Jag skyller på gamle Moderna Museetchefen Pontus Hultén. När jag gick på Konstfack tog han hit en utställning med Jasper Johns, Alfred Leslie, Robert Rauschenberg och Richard Stankiewicz. Efter något år ytterligare en med hela gänget popkonstnärer – Jim Dine, Claes Oldenburg, Roy Lichtenstein, James Rosenqvist, Andy Warhol, George Segal och Tom Wesselman. Jag blev knockad och bestämde att om jag skulle göra konst skulle det vara i popens anda med mantrat »om du inte hittar något inom en meters avstånd som du vill teckna eller måla så är du ingen riktig konstnär« – en soppburk, en flagga, verktyg, en serieruta eller en pommes frites-tallrik. »Allt är vackert« sa Andy Warhol. Jag lekte med Musse Pigg. Idag skulle jag nog valt Hello Kitty eller en Pokémon, något banalt utan kulturell belastning. Jag skapar för att roa mig själv och andra. Bilderna är idébaserade och jag lyckas om betraktaren får en aha-upplevelse. Art’s fun!

Vi hann också med ett besök på Wärenstams i samma byggnad, där en annan mecenat av rang gett namn åt institutionen som visade en imponerande samling konstnärer från Sjuhärad. Man förvånas över vidden av bygdens kreatörer och finansiärer – tänk om det i Skaraborg kunde finnas något liknande!

Så fortsatte vi till en välsmakande fisklunch på Utbult Borneby & Co följd av ett besök på Borås konstmuseum inrymd i samma kulturhus. Där fick vi först publikvärdens poetiska introduktion och sedan utforskade vi en av de största retrospektiva separatutställningarna med internationellt verksamme Varbergssonen Christian Andersson. I mer än tjugo år har han undersökt tillstånd mellan tid och rum, fysik och metafysik, fakta och fiktion. Nu förkroppsligades dessa gränsland med museet som scen där konstnären regisserade artefakter och föremål som ställer frågor om hur världen inuti och utanför museet hänger ihop, vad som är verkligt och skenbart. Det blev en märklig, tänkvärd och fascinerande stund!

På övervåningen fanns dokumentärfoto i mjuka gråtoner av Inta Ruka, »fotografen från Riga« som hon kallas i presentationen. Lågmälda men ändå starka bilder från ett Lettland i förändring. Dessutom förstås ett urval ur museets fina fasta samling, nyligen omhängd och därför dessvärre ännu inte ordentligt skyltad.

På hemvägen stannade vi för eftermiddagsfika på mysiga gårdscaféet vid Källebacka Säteri i Marbäck, strax söder om Ulricehamn. Därefter styrde bussen åter norrut mot våra hemtrakter i den fagra vårkvällen.

Reseledare var denna gång föreningens ordförande Nicolas Krizan.